Ärade herr talman! Den proposition vi nu har framför oss har många arbetat väldigt länge med och åsikterna har gått isär. Det handlar om att modernisera ett system som är från 60-talet och för det inrättas ett ämbetsverk med namnet Centret för konstfrämjande. I anslutning till centret ska det finnas ett förtroendeorgan med självständig beslutanderätt, nämligen konstrådet, statliga konstkommissioner, regionala konstkommissioner och särskilda nämnder. Inte så lätt att hänga med i svängarna för den vanlige lagstiftaren.
Konstens autonoma ställning föreslås bli stärkt. Den kollegiala bedömningen bevaras inom förtroendeorganens beslutsfattande sägs det i propositionen. Det är lättare att få ett grepp om och verkar vara en bra lösning. Likaså att beslutsrätten överförs från statsrådet och ministeriet till konstrådet är bra.
De stora linjedragningarna och syftet med förändringarna kan man förstå utan att vara specialist på området. Men för den som inte har erfarenhet av arbete inom den här sektorn är en del svårförståeligt helt enkelt därför att så många frågor ska regleras i en förordning som man inte ännu sett något textförslag till. Det kommer knappast att vara möjligt för utskottet heller att göra en bedömning av de olika bestämmelserna utan att få veta hur förordningen ska se ut.
Det som oroat många av de som arbetat länge inom den här sektorn är den begränsning av antalet konstkommissioner som föreslås i 6 §. Den nuvarande praxisen om nio konstkommissioner har väckt diskussioner på grund av sammanslagningar som många funnit märkliga. Hit hör sammanslåendet av media med fotokonst och cirkus med danskonst. Vem talar då för vem kan man fråga sig.
Det finns anledning för utskottet att närmare se på antalet konstkommissioner, sektioner och hur detta kommer att återspeglas i förordningstexten, som alltså inte finns att tillgå ännu. Jag förstår att tanken är att ha ett flexiblare system, men det innebär inte att det inte borde presenteras vid riksdagsbehandlingen av lagen eftersom det skapat en sådan osäkerhet hos de berörda.
Andra exempel på frågor som är öppna, men som ska regleras i förordningen och som utskottet borde bekanta sig med är just de så kallade regionala filialerna, som är ett oskrivet blad som vi hörde. Ytterligare vill jag påpeka på något som jag anser att utskottet borde se på och det är förslaget att Centret för konstfrämjande förutom konstfrämjande uppgifter ska handha vissa kulturfrämjande uppgifter. Vad som exakt menas med det är svårt att utröna.
Det som sagt var är glädjande att ministern är här på plats och kanske minister Arhinmäki närmare kan förklara för oss vad kulturfrämjande uppgifter ska innebära.
Det är som ledamot Korhonen sade många frågetecken och det är viktigt att utskottet tar tag i de här sakerna och att de konstutövande själva får komma till tals också vid utskottsbehandlingen då det fortfarande är så mycket oklart.
Herr talman! Jag uppmanar utskottet att bereda propositionen på ett sådant sätt att riksdagen får en bild av helheten innan lagen antas.